Efterskalvet av sexintygshistorien

blogghitsAntalet sidvisningar på bloggen

Den här bloggen brukar ha ungefär 25-30 besökare om dagen. Jag har bloggat ganska oregelbundet, med bok- och filmrecensioner, utläggningar om allehanda saker och lite om min bakgrund inom Jehovas vittnen.

När jag så blev uppringd av min exfrus pappa för dryg en vecka sedan, och ombedd att skriva ett sexintyg, så bloggade jag om det. Men då hände något ovanligt. På ett par dagar fick bloggen kring 3000 sidvisningar, när länken spreds via sociala medier.

Efter ett par dagar publicerade jag det uppföljande inlägget, med ett hemligen inspelat telefonsamtal med en äldstebroder. Nu tog det hus i helvete. (Om uttrycket tillåts.) På några dagar fick bloggen ytterligare 10 000 sidvisningar.

Fortsätt läsa →

Jehovas vittnens utredning kring mitt sexliv går vidare

Ove Norberg
Ove Norberg, ordf. för Jehovas vittnen Finspång

Jag bloggade i förra veckan om att min exfrus pappa kontaktat mig för att få ett intyg på att jag haft sex, efter att jag skilde mig från hans dotter.

Blogginlägget blev oerhört uppmärksammat i sociala medier och åtminstone tretusen personer har läst det.

Jag har stått inför en komplicerad etisk situation. Min exfru, som är ett Jehovas vittne, har inte rätt att gifta om sig om jag inte skriver ett intyg om att jag “brutit” vårt äktenskap genom att ha sex med någon annan. Detta trots att vi varit skilda i flera år.

Det är ett etiskt dilemma. Det vore omtänksamt att skriva ett “sexintyg”, eftersom det möjliggör för en människa som jag haft ett kärleksfullt förhållande till och ännu respekterar, att gå vidare med sitt liv. Men samtidigt är det en absurd kränkning av min personliga integritet, att jag tvingas att intyga saker kring mitt sexliv som äldstebröderna inom Jehovas vittnen inte har något med att göra.

Fortsätt läsa →

Intyg om att jag haft sex efterfrågas

14

Ok, jag ska ärligt erkänna att jag tyckte att det här var omtumlande!

Min exfrus pappa ringde upp mig ikväll för att fråga om jag möjligtvis kan tänka mig att skriva ett intyg om att jag haft sex, efter att jag skilde mig från hans dotter.

Saken är den att jag växte upp inom Jehovas vittnen, och både jag och min exfru var medlemmar. (Även hennes far är förstås ett Jehovas vittne.)

Numera har jag som bekant lämnat den gruppen helt bakom mig.

Men för att min exfru ska få tillåtelse att gifta om sig med en ny man, krävs det att äldstebröderna i församlingen är säkra på att jag haft sex med någon annan. För då blir hon “fri”. Det måste dessutom finnas någon form av bevis.

Om jag inte skriver ett intyg blir de tvungna att försöka leta reda på  vittnen till att jag haft en kvinna boende hos mig över natten.

Jag känner verkligen empati för min exfrus situation och är beredd att gå långt för att göra det möjligt för henne att gå vidare i livet, men anser ändå att det är ytterst förnedrande att skriva ett intyg kring en så privat sak.

Man kan förstås avfärda kravet på sex-intyg som absurt, kränkande och skogstokigt (för det är det naturligtvis), men jag vill gärna visa omtanke. För det handlar trots allt om en annan människa som jag respekterar och om en fråga som i högsta grad påverkar hennes liv. Fast är det rimligt? Jag känner att jag helst inte vill skriva nåt sånt här intyg, men samtidigt vill jag inte att min exfru ska hamna i en onödigt jobbig situation.

Jag känner mig inte heller helt bekväm med att spela efter sektens regler. Men ska hon behöva lida för det?

Hur ska jag göra?

Jehovas vittnen dömda att betala 28 miljoner dollar i pedofilskadestånd

money

I veckan kom avgörandet i ett civilrättsligt mål i USA, där en kvinna stämt Jehovas vittnen för att de tystat ner övergrepp mot barn. Mörkläggningen av pedofilin ledde till att hon utsattes för sexövergrepp.

Detta domslut utgör ett landmärke i den segdragna frågan kring Jehovas vittnens hantering av pedofiler. Alla som är Jehovas vittnen känner till hur viktigt “ett gott vittnesbörd” är, eller alltså den yttre bilden av organisationen. För att bevara bilden av att Jehovas vittnen är en grupp människor med högre moral än andra, har organisationen tystat ner och mörkat sexuella övergrepp i de egna leden. De som talat öppet om övergreppen har uteslutits (för att de orsakat “splittring”) med följden att de tappat kontakten med familj och vänner. Resultatet har blivit att ännu fler barn utsatts för övergrepp. Allt därför att organisationens anseende och självbild har vägt tyngre än behovet av att skydda församlingsmedlemmar och deras barn.

I Uppdrag granskning sändes för några år sedan ett uppmärksammat reportage om hur sexövergrepp mörkats även i Sverige.

Att sköta ärenden “bakom stängda dörrar”, med egna utredningar och intern rättsskipning, är kännetecknande för extrema grupper.

Fortsätt läsa →

Att skriva ett avskedsbrev

När jag hoppade av Jehovas vittnen skickade jag ett brev till mina närmaste vänner, för att förklara varför jag lämnade rörelsen bakom mig.

Orsaken var dels att det lätt börjar gå rykten om avhoppare, dels för att jag tyckte att mina vänner förtjänade en förklaring. Brevet var min enda chans att förklara varför jag lämnade en religion bakom mig, som varit en så stor del av de första trettio åren av mitt liv. (Om jag möter någon av mina tidigare vänner på gatan nu, så är det förbjudet för dem att hälsa på mig eller att växla några ord.)

Det kanske rörde sig om mellan 30-50 personer som fick mitt brev. I praktiken blev det mitt utträdesbrev, eftersom en del av mina vänner var äldstebröder i den lokala församlingen.

Naturligtvis väckte brevet viss uppståndelse och jag fick en del reaktioner på det. Reaktionerna var delvis oväntade och ganska intressanta. Det får jag skriva om i något kommande blogginlägg.

För de som är intresserade så publicerar jag här mitt avskedsbrev. Det innehåller ganska många interna referenser, så jag vet inte hur mycket som de utan erfarenhet av Jehovas vittnen begriper.


Hej!

Det har varit mycket svårt att avgöra vilka jag ska sända det här brevet till. Troligen kommer en del att undra varför de har fått brevet och andra kommer kanske att undra varför de inte har fått något brev.

Brevet kommer troligen att göra de flesta av er ledsna. Det respekterar jag.

Fortsätt läsa →

Att lämna en hel värld bakom sig

Fotograf: Louise Qvarfordt

Nu har det gått mer än ett år sedan jag lämnade Jehovas vittnen. Visserligen hade jag långt tidigare slutat att tro på lärorna, men stannat kvar av sociala skäl.

Att lämna en extrem rörelse är en särskild upplevelse, minst sagt. För ett tag sedan skrev jag en debattartikel i Svenska dagbladet om detta: Internet det största hotet mot extrema rörelser.

Jag växte upp i en familj av Jehovas vittnen, så det är inte konstigt att jag själv anammade läran. Men det var inte bara en barnatro – tvärtom blev det min identitet som ung vuxen. Aktiviteterna inom samfundet och relationen till gud blev det viktigaste i mitt liv.

Fortsätt läsa →

Internet största hotet mot extrema rörelser

För ett par veckor sedan hade jag nöjet att få en debattartikel publicerad på Brännpunkt hos Svenska Dagbladet.

Efter terrordådet i Norge har frågan om anonymiteten på nätet och näthat fortsatt att vara brännande. Med en berättelse från mitt eget liv vill jag istället visa vilken positiv effekt det fria informationsutbytet på nätet och möjligheten till anonymitet kan ha, när det gäller att motverka extrema rörelser. Det är ett perspektiv som till stor del tyvärr saknas i debatten.

Eftersom dagstidningar har vissa formkoncept tvingades jag dock korta ner min ursprungliga text till mindre än hälften, innan den publicerades av SvD. Med Brännpunkts tillåtelse publicerar jag nu den ursprungliga texten, som är mer än dubbelt så lång som debattartikeln.

Fortsätt läsa →