Går det att förena mångkultur med det sekulära samhället?

Gulan Avci

Liberala Kvinnors ordförande Gulan Avci besökte Liberalerna i Norrköping i måndags och talade inför ca 30 åhörare om integration, hederskultur och jämställdhet.

Angelägna frågor
Gulan satte direkt nivån i sitt anförande genom att inleda med att tala om Fadime Şahindal, som brutalt mördades i hederns namn av sin egen far.

I Stockholm – där Gulan sitter i kommunfullmäktige – har det gjorts en inventering av hur vanligt det är att kontrollerande hedersstrukturer påverkar exempelvis unga kvinnor. Det visade sig vara betydligt mer utbrett än vad politikerna hade föreställt sig.

I en del av våra segregerade Stockholmsförorter finns det religiösa “sedlighetspoliser”. Kvinnor blir tillsagda att ta på sig slöja. De blir tillfrågade vad de gör ute på stan, varför de inte är hemma. Män står och “klockar” kvinnor som varit i skolan eller på någon annan aktivitet för att säkerställa att de inte gjort något annat utanför hemmet än det som är absolut nödvändigt.

Tusentals barn, ungdomar och kvinnor lever i Sverige under hård kontroll i hedersstrukturer. Tusentals ungdomar har en kall klump i magen då de är rädda att bli bortgifta med tvång i sina föräldrars hemländer på sommarlovet.

Åtskilliga små flickor i Sverige löper risken att bli utsatta för könsstympning.

Det är oerhört viktigt att inse att allt detta är reella problem som omfattar tusentals medlemmar av vårt svenska samhälle. Att inte vara naiv. Att inte vara rädd att “gå rasisters ärenden” för att man lyfter upp dessa frågor på bordet.

Alltför länge har Sverigedemokraterna haft monopol på att tala om frågor som berör negativa och destruktiva drag i vissa invandrares kulturer. Detta är enormt problematiskt eftersom SD saknar varje intresse av att vara förkämpar för de invandrare som drabbas av dessa kulturella uttryck.

Rädslan för att tala om destruktiva kulturella uttryck är framförallt ett svek mot de invandrare som då inte har någon som står upp för deras rättigheter.

Gulan Avci poängterade att vi faktiskt måste våga stå upp för svenska värderingar, att vi har en hundraårig demokratisk tradition i Sverige och en syn på jämställdhet mellan könen som vi har skäl att vara väldigt stolta över. Och att vi faktiskt måste våga ställa krav på att människor som kommer hit respekterar sådana svenska värderingar.

Här någonstans tycker jag att det även finns ett behov av att vara ödmjuk inför bristerna i vårt eget land. Det är långt ifrån alla svenskar som ställer upp på goda och sunda värderingar. Tvärtom kan man emellanåt höra infödda svenskar uttrycka rent groteska åsikter om t.ex. kvinnor. Och våld i nära relationer – poängterade Gulan Avci – är inte en kulturell fråga utan en fråga som utgår från en destruktiv relation. Vi har även våra “helsvenska” kvinnomord i nära relationer.

Men vår ödmjukhet inför de brister som finns i det svenska samhället kan inte leda till att vi överser med destruktiva kulturella uttryck hos människor med bakgrund i andra länder.

Återigen: Hederskultur, tvångsäktenskap och könsstympning är på riktigt. Det är inga marginella fenomen eller teoretiska problem. Det är uttryck för kulturer som vissa invandrare har med sig från sina hemländer. Att relativisera bort detta är ett svek främst mot de invandrare som drabbas av dessa kulturella uttryck.

Allt detta är oerhört angelägna frågor, som behöver komma upp på bordet för allmän diskussion och debatt. Gulan Avci gör tveklöst ett betydelsefullt arbete med detta.

Är alla felaktiga kulturella uttryck lika allvarliga?
Men det var även en del saker som Gulan Avci sade i måndags som inte kändes bra, som skavde, ja rentav något som var direkt obehagligt.

Det skaver när man talar om väldigt allvarliga övergrepp som t.ex. mord i hederns namn, tvångsäktenskap och könsstympning, och sedan även talar om kulturella uttryck som visserligen är fel men som är avsevärt mindre allvarliga, ja på en helt annan nivå.

När Gulan började tala om tradionella muslimska sätt att hälsa på, om separata badtider för män och kvinnor eller om ett klädesplagg (slöja) som gör åtskillnad mellan män och kvinnor, så hade det varit lämpligt att vara tydligare med att detta är kulturella uttryck som hör hemma i en helt annan dimension än män som slår ihjäl sina döttrar.

Jag anser att man inte får missa att göra den distinktionen. Man måste våga relativisera dessa kulturella uttryck och fundera över sådant som är fel också i vår egen kultur. Det är otroligt lätt att döma kulturella uttryck hårt bara för att de är utslag för en främmande kultur, samtidigt som man är blind för liknande fenomen i vår kultur.

Det är också viktigt att lyfta fram att rättighetsfrågor alltid har två sidor. Ingen ska t.ex. tvingas att bära slöja, men alla som vill ska ha rätt att bära slöja. Båda dessa frågor är liberala rättighetsfrågor värda att kämpa för!

Det måste finnas utrymme för relativisering, problematisering, att våga se komplexiteten i frågor och inte minst att vara öppen med att mindre kulturella uttryck som gör skillnad mellan män och kvinnor finns även i vår egen kultur.

I Sverige har vi på en del platser olika toaletter för män och kvinnor, vi klär våra små flickor i kjol och klänning (men gör väldigt sällan detsamma med våra små pojkar) och vi lär ut att det finns olika traditionella hälsningar för män och kvinnor, att bocka och att niga. Detta är små kulturella uttryck för olikheter mellan könen, för att fostra män och kvinnor in i olika sociala och kulturella roller – det är rentav traditioner som ursprungligen utgår från en sexualiserad syn på människor av olika kön.

Jag frågade Gulan vad hon anser om könsseparerade toaletter, och hon kunde överhuvudtaget inte se att det fanns någon likhet mellan en sådan svensk könsseparerande struktur och vissa av de könsseparerande strukturerna som finns i andra kulturer.

(Naturligtvis är könsseparerade toaletter en skitfråga – i dubbel bemärkelse. Men poängen är just detta: Att det faktiskt kan finnas könsseparerande kulturella uttryck som är mycket mindre allvarliga än förtryckande hedersstrukturer. Jag har t.ex. bloggat om att jag anser att det är fel att vissa muslimska kvinnor inte vill ta män i hand – och naturligtvis vice versa – och konstaterar just att det är en dålig sedvänja. Men frågan är hur allvarligt det är jämfört med våra egna könsseparerande kulturella sedvänjor.

Bakgrunden till könsseparerade toaletter kan spåras till 1800- och början av 1900-talet i USA, då det fanns en uppfattning om att kvinnans kyskhet behövde skyddas och att hon av naturen var svagare än mannen. Då det inte längre gick att få kvinnor att helt stanna hemma i hushållen började man skapa speciella kvinnorum på bibliotek, banker, hotell och affärer – och även särskilda damtoaletter, i syfte att hålla kvinnor åtskilda från de offentliga rum där män vistades. I dag återstår endast de könsseparerade toaletterna av denna sexistiska sedvänja.

Om könsseparerade toaletter hade varit en muslimsk och inte en västerländsk sedvänja hade vi troligen dömt denna tradition hårt. Vi hade säkert betraktat det på ungefär samma sätt som den muslimska sedvänjan att hälsa på olika vis på män och kvinnor.

Läs gärna mer i denna intressanta artikel om bakgrunden till könsseparerade toaletter.)

Överhuvudtaget uppvisade Gulan en förvånansvärd kulturell blindhet samt en oförmåga att differentiera mellan mycket grova kulturella uttryck (hedersmord) och små, små uttryck för kultur som är felaktiga men på en helt annan nivå.

Det principfasta eller det minst onda?
Gulan uppskattade inte skilda tider i simundervisning för pojkar och flickor eftersom hon ansåg att detta är att ge efter för ickesvenska ojämlika värderingar. Att det är ett uttryck för en åtskillnad mellan könen som är felaktig och som vi bör ta avstånd från.

Det är svårt att inte hålla med Gulan Avci om detta.

Men Liberalernas representant i utbildningsnämnden i Norrköping, Fredrik Franzén, framhöll att separat simundervisning kan vara den enda möjligheten att få vissa muslimska flickor att delta i simundervisning. Att lära sig simma, få ett godkänt betyg i gymnastik, få möjlighet att läsa vidare på en attraktiv utbildning på gymnasiet, få ett jobb och bli integrerade. (Naturligtvis minskar simkunnighet även risken för drunkningsolyckor och ökar möjligheten för kvinnor att besöka badplatsen med sina barn och ha erforderlig uppsikt.)

Det handlar alltså om att välja mellan principfasthet – att hålla fast vid våra svenska värderingar och motsätta oss könsseparation – eller det “minst onda” – att skapa förutsättningar för muslimska flickor att faktiskt lära sig att simma.

Jag lutar nog åt att den linje vi har i Norrköping är bättre även ur ett liberalt perspektiv, men har all respekt för de principer som får Gulan att inta den hållning hon gav uttryck för.

Obehagliga åsikter om barn och slöja
När det gäller frågan om att bära slöja tog Gulan tog upp de miljontals kvinnor som strider för rätten att slippa bära slöja. Hon ser slöjan som en symbol för kvinnoförtryck.

Hon framhöll dock att det finns “äldre kvinnor” som burit slöja väldigt länge och för vilka det blivit en del av deras identitet, vilket måste respekteras. Tyvärr sade hon inget om hur gammal en kvinna måste vara för att det ska vara OK att ha gjort slöjan till en del av sin identitet. Trettio år? Fyrtio år? Femtio år?

Framförallt gick Gulan Avci till storms mot att barn, små flickor, bär slöja. Detta upplevde hon vara djupt felaktigt och var väldigt kritisk till, då barnen är för små för att själva kunna välja.

Gulan menade att det sekulära samhället kanske borde skydda barn mot sådana religiösa uttryck, att föräldrar kanske inte borde ha rätt att “tvinga på” sina barn sin religion.

Redan detta resonemang är riktigt svajigt. Vad tycker hon om “helsvenska” troende föräldrar som tar med sina barn i kyrkan? Som ber tillsammans med sina barn? Om judar som omskär sina småbarnspojkar?

Föräldrar har självklar rätt att fostra sina barn i den religion de själva omfattar. Gulan Avci verkar gå till storms mot detta – om religionen ifråga är främmande för oss i vårt land. Särskilt om den är muslimsk.

Att barn inte bör bära slöja är kanhända en legitim åsikt om den utgår från sakliga argument. Men plötsligt kom Gulan Avci med en del extremt underliga argument för varför små flickor inte bör bära slöja.

Hon menade att slöjan kan vara en säkerhetsrisk vid lek på förskolan.

Jag kan inte låta bli att undra hur det i så fall är med halsband? Vill Gulan förbjuda små flickor att bära halsband?

Nu är det så att det finns mycket omfattande statistik som våra försäkringsbolag tagit fram kring olyckor och risker som barn kan råka ut för. Och jag kan avslöja att slöjrelaterade lekolyckor inte finns någon annanstans än i Gulan Avcis huvud.

Om slöja utgör en allvarlig säkerhetsrisk för små barn måste vi naturligtvis göra något åt det! Men då måste vi ha belägg för att det är på det sättet, annars är det ett argument som snarast hör hemma på avpixlat.

Därefter sade Gulan Avci att det är problematiskt att små flickor har slöja eftersom barn med slöja kan bli mobbade i skolan.

Detta är seriöst något av det mest obehagliga jag hört någon etablerad politiker utanför SD säga. Menar Gulan Avci att arbetet mot mobbning bör bedrivas genom att barn får lära sig att inte ha utstickande kläder?

Är det Liberalernas skolpolitik? Att barn ska undvika att sticka ut, att vara annorlunda än sina klasskamrater, för annars kan de bli mobbade? I så fall skiljer den sig ganska kraftigt från den skolpolitik Liberalerna driver i Norrköping.

Vad innebär det sekulära samhället?
Rubriken för Gulans framförande var “Går det att förena mångkultur med det sekulära samhället?”

Att vi ska ha ett sekulärt samhälle, där vi slår vakt om religionsfriheten genom att separera det demokratiska samhällets strukturer från religiösa uttryck, är en grundläggande liberal värdering.

Därför frågade jag Gulan Avci vad hon anser om skolavslutningar i kyrkor. Det visade sig att där drar hon gränsen för hur sekulärt samhället ska vara. Skolavslutningar i kyrkor anser Gulan vara helt OK även om detta exkluderar barn som av religiösa skäl inte kan tänka sig att närvara vid en ceremoni i en kyrkobyggnad som tillhör en viss gren av den luthersk-evangeliska kristendomen.

Jag är själv uppvuxen i en extrem frikyrka som är i konflikt med Svenska kyrkan, och hade därför inte möjlighet att närvara vid de skolavslutningar som hölls i kyrkan under min uppväxt. Som vuxen har jag tagit avstånd från de värderingar som präglade sammanhanget jag växte upp i. Men bara för att jag tar avstånd från en viss extrem sammanslutning innebär det inte en oförmåga från min sida att respektera rättigheterna hos de individer som är medlemmar i sammanslutningen.

Om jag personligen uppskattar skolavslutningar i kyrkan spelar ingen roll. För att värna om den grundläggande mänskliga rättigheten religionsfrihet måste samhället vara sekulärt och inte förvänta sig delaktighet i något religiöst sammanhang. Detta tjänar alla troende och ateister på. För om vi börjar förneka vissa grupper deras rättigheter, ska vi inte bli förvånade om det en dag är våra egna rättigheter som förnekas oss.

Återigen är det de främmande religiösa uttrycken Gulan går till storms mot, även i sin kamp för det “sekulära” samhället. En sådan hållning blir principlös och populistisk. I slutändan går det på tvärs med både religionsfriheten och liberala grundvärderingar.

Och i det här sammanhanget sade Gulan något väldigt definierande. Hon sade att det är dumt om Liberalerna tar ställning mot skolavslutningar i kyrkan därför att “då kan ännu fler väljare gå till SD”.

Hon anser således att Liberalerna bör inta en konservativ och inte en liberal hållning i vissa frågor, i syfte att hindra Sverigedemokraterna från att växa sig starkare. Därför att väljarna i allmänhet, förmodar jag, har konservativa åsikter i vissa frågor.

Detta är i sig inget fel. Politik innebär ibland att vara cynisk och att driva vissa linjer av pragmatiska skäl. Att stoppa framväxten av ett nyfascistiskt parti kan mycket väl motivera att man lägger vissa liberala frågor, som inte uppfattas som de absolut viktigaste att driva, på hyllan.

Men samtidigt är det problematiskt att Liberalerna i allt högre utsträckning kommit att utforma sin politik för att appelera till konservativa, inte liberala, väljare. Jag har bloggat om detta tidigare.

Relativisering en lyx för de bortskämda?
Slutligen vill jag vara en smula ödmjuk. När jag diskuterade Gulan Avcis framträdande med min fru, som är från en kultur där kvinnor på allvar måste strida mot traditionella könsroller, visade det sig att hon hade mycket lättare att ta till sig av det Gulan Avci sade.

Det är naturligtvis en lyx att kunna problematisera och relativisera – en lyx vi tillförskansat oss genom att ha ett av världens mest jämställda länder. Om man befinner sig mitt uppe i en hård kamp med oviss utgång, känner man naturligtvis inte ett lika stort intresse av att relativisera frågeställningarna.

Mitt uppe i den kampen befinner sig just nu tusentals kvinnor i Sverige. Kampen för kvinnors och mäns rättigheter mot sådana fenomen som hederskulturer, tvångsäktenskap och könsstympning är reell, den pågår just nu, den involverar väldigt många verkliga kvinnor i vårt land. Kampen är inte en intellektuell teoretisk övning där man kan sitta bakom ett skrivbord och skriva extremt långa bloggtexter… Så en viss ödmjukhet behöver jag ha från eget håll också.

Det är lätt för mig att i hög grad utgå från minoriteters rätt att utveckla sin särart. Detta är inte en lika självklar utgångspunkt för en 16-årig flicka som är orolig att bli bortgift på sommarlovet.

Men vägen till helvetet är kantad av goda föresatser. Som liberaler måste vi våga stå upp för grundläggande liberala värderingar, och inte falla till föga för konservativ populism.

Samtidigt som vi går till storms mot ojämlikheter och förtryckande strukturer måste vi våga stå upp för religionsfriheten och för rätten att bejaka kulturella särdrag, så länge som grundläggande demokratiska värderingar respekteras.

Detta innebär särskilt rätten att utöva sådana traditioner eller religioner som är oss främmande, som vi har svårt att förstå oss på och som innehåller föreställningar som vi personligen tar avstånd från.

Vi måste även stå upp för det sekulära samhället på bekostnad av gamla traditioner.

Det måste vara möjligt att kämpa för individuella rättigheter och att kritisera sådant som är allvarliga missförhållanden i främmande kulturer utan att falla till föga för osakliga och främlingsfientliga resonemang.

Som politiskt aktiva har vi alltid ett ansvar att inte förenkla frågeställningar och att stå upp för såväl individers som minoriteters rättigheter.

Torbjörn Wester
Styrelseledamot Liberalerna Norrköping
(Alla åsikter som uttrycks på denna blogg är mina egna.)
Torbjörn Wester

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *