Internet största hotet mot extrema rörelser

För ett par veckor sedan hade jag nöjet att få en debattartikel publicerad på Brännpunkt hos Svenska Dagbladet.

Efter terrordådet i Norge har frågan om anonymiteten på nätet och näthat fortsatt att vara brännande. Med en berättelse från mitt eget liv vill jag istället visa vilken positiv effekt det fria informationsutbytet på nätet och möjligheten till anonymitet kan ha, när det gäller att motverka extrema rörelser. Det är ett perspektiv som till stor del tyvärr saknas i debatten.

Eftersom dagstidningar har vissa formkoncept tvingades jag dock korta ner min ursprungliga text till mindre än hälften, innan den publicerades av SvD. Med Brännpunkts tillåtelse publicerar jag nu den ursprungliga texten, som är mer än dubbelt så lång som debattartikeln.

Artikeln är en direkt reaktion på professor Thomas Hylland Eriksens debattartikel i Svenska Dagbladet 26/7. Allra störst utbyte får du av min text om du först läser hans artikel: Internet filtrerar fram hat.

Alla synpunkter på ämnet är hjärtligt välkomna!


Internet det största hotet mot extrema rörelser

Möjligheten att fritt och anonymt inhämta information och utbyta åsikter via internet är det största hot som existerar mot extrema rörelser. Jag vet, för jag har tillhört en extrem rörelse.

Det är naturligtvis omöjligt att inte bli djupt känslomässigt berörd när en terrorist brutalt mördar dussintals ungdomar. Liksom extremisterna frestas vi dessvärre till att söka efter enkla lösningar. Vi stirrar in i odjurets ögon och förskräcks när odjuret ser tillbaka på oss. För Anders Breivik verkar inte vara en sinnessjuk människa, utan förledd av en destruktiv ideologi. Han visste vad han gjorde, och han gjorde det därför att det passade in i hans världsbild. Det skrämmer oss självfallet.

I SvD 26/7 filosoferar Thomas Hylland Eriksen över hur internet ”filtrerar fram hat” eftersom nätet möjliggör för personer med extrema åsikter att få sin världsbild ”bekräftad”. Hylland Eriksen utgår från ett djupt okunnigt skrivbordsperspektiv och är dessutom historielös. Jag vet att det är så, för jag är en av de tusentals svenskar som har lämnat en extrem rörelse bakom mig, till stor del tack vare internet.

På det sätt som Hylland Eriksen breder ut sig skulle man kunna tro att större delen av Europas historia aldrig har ägt rum, vare sig 1930-talet, nazismen eller fascismen. Men sanningen är tyvärr att det inte heller innan internet var särskilt svårt för enskilda galningar eller hela nationer att få tokiga världsbilder ”bekräftade” av likasinnade.

Jag är uppvuxen som ett Jehovas vittne. Det är en ganska harmlös frikyrka, men med extrema åsikter. Jehovas vittnen är fredsälskande människor som rentav vägrar värnplikt eftersom det är otänkbart för dem att lyfta ett vapen mot en annan människa.

De anser att de är ”guds folk” – den enda grupp människor som är godkänd av gud – i en ond värld som styrs av djävulen. De tror att alla människor som inte är godkända av gud kommer att dödas av honom på domedagen, som kommer strax. I en av Jehovas vittnens böcker sägs det att ”djupa strömmar av blod” kommer flyta när ”miljarder” människor avrättas. (Ni kan få överleva Harmageddon in i Guds nya värld, sid. 342.)

Även den ”fromme” extremisten är en extremist när det kommer till kritan. Flera av mina vänner fick sina barn tvångsomhändertagna av myndigheterna när de förvägrade barnen blodtransfusioner, trots akut sjukdom. Detta är kristen inhemsk extremism.

Under min uppväxt var all information som stred mot rörelsens läror förbjuden. Jag minns hur min far eldade upp vissa böcker för att de innehöll felaktig information. Jag har själv gjort det. Jehovas vittnen är uttryckligen förbjudna att ta del av information som är kritisk mot den egna gruppen – att ”äta från demoners bord” – och ledningen upprätthåller ett hundraprocentigt informationsmonopol. (Rättroende Jehovas vittnen får till exempel inte läsa den här texten.) Jag tror att man måste ha varit medlem i en sådan gruppering för att riktigt förstå vad detta innebär. När jag var i skolåldern och när mina åsikter präglades under min uppväxt, då fanns inget internet.

Efter att i vuxen ålder ha hoppat av rörelsen och haft kontakt med en stor mängd andra avhoppare, kan jag konstatera att det är en enskild faktor som nästan alla lyfter fram som en förklaring till att de hoppade av: Internet. De synpunkter som uttrycks är ”Internet hjälpte mig att tänka fritt”, ”Jag skulle aldrig ha lämnat rörelsen om det inte vore för internet” och ”Via internet har jag fått kontakt med andra avhoppare, och det hjälpte mig att våga lämna rörelsen”.

Med hjälp av internet är det enkelt att granska extrema rörelser i ljuset av oberoende information, även för rörelsens egna medlemmar. Stämmer sektledarnas förklaring? Är människor utanför den egna gruppen onda?

Det är nödvändigt att inse vilket hot som hänger över medlemmarna i totalitära rörelser, nämligen extrema sociala sanktioner. Jehovas vittnen – för att återigen ta min egen bakgrund som exempel – är inte särskilt snälla mot avhoppare. Man betraktas som en levande död, som en paria. Det är till och med förbjudet att hälsa på avhoppare. När jag möter mina nära och kära vänner på trottoaren, de som jag umgåtts med i åratal, och glatt säger ”hej”, vänder de bort huvudet.

Att bli behandlad som paria – totalt avskuren från social kontakt med vänner och familj – är för många ett öde värre än döden. Det är straffet som kan drabba den extremist som besöker en förbjuden internetsida, e-postar eller chattar med fel person.

Anonymitet är ett mynt med två sidor. Det leder säkert till – som Hylland Eriksen påpekar – att en del människor skriver ansvarslösa saker på nätet. Ungefär som yttrandefriheten (som Hylland Eriksen nästan raljant hänvisar till) leder till dumma uttalanden. Anonymiteten på nätet är också en absolut förutsättning för att medlemmar i extrema rörelser ska våga söka information fritt. Våga fritt delta i diskussioner med utomstående. Få som inte delar mina upplevelser kan nog förstå vilken ångest som kan följa med ett enkelt e-postmeddelande till en organisation för sektavhoppare. Ångest över att avslöjas, över att ens fru och barn ska lämna en.

Även detta är en relevant aspekt på övervakningssamhället. På politisk nivå är just nu datalagringsdirektivet aktuellt. Alla kontakter mellan människor, organisationer och företag ska registreras. Telefonsamtal, sms-meddelanden och e-postbrev.

Datalagringsdirektivet bygger på rädsla, men skulle aldrig ha förhindrat det norska terrordådet. Däremot skulle jag aldrig, inte under några som helst omständigheter, ha vågat kontakta en organisation för sektavhoppare om datalagringsdirektivet gällt i Sverige. I Tyskland, där direktivet har införts, drar sig alltfler för att kontakta psykologer eller att ringa hjälptelefoner. Det kanske ter sig irrationellt, eftersom risken för att uppgifter ska läcka ut kan vara förhållandevis liten. Men jag försäkrar, att om konsekvenserna är ytterst svåra för den enskilde, såsom total social isolering eller kanske rentav våld (som inom vissa extrema rörelser), så är även en liten risk tillräcklig för att framkalla svår ångest. Den senaste tidens Wikileaksavslöjanden visar att även hemlig information kan läcka ut. Ökad övervakning av vanliga privatpersoners kommunikation skulle, därom tvivlar jag inte, leda till att allt färre vågar kommunicera fritt via nätet och att allt färre tar sig ur extrema tankebanor.

Att vi människor tenderar – som Hylland Eriksen framhåller – att ta till oss av den information som bekräftar våra uppfattningar, är ett psykologiskt fenomen, inte ett tekniskt. Även om det är sant att extremister kan finna varandra med hjälp av internet, är det så mycket sannare att de kan finna utifrånperspektiv som gör det svårt för dem att bibehålla sin extrema världsbild. Det stämmer även att extrema och sårande åsikter framförs på forum som Flashback, men den bild Hylland Eriksen ger är ändå felaktig. Vemhelst som går in och läser på dessa forum kan se vilka bittra gräl som utspelar sig mellan politiska meningsmotståndare över hela den politiska skalan. Att en nätanvändare enkelt skulle ”slippa konfronteras” med åsikter han inte delar är en fullständigt absurd beskrivning av internet.

Hylland Eriksen tycker även att det är skandalöst att man kan handla böcker med fel åsikter via nätet. Jag är övertygad om att ett sådant förhållningssätt som jag och pappa hade gentemot böcker med fel åsikter, är första steget mot ett sådant samhälle som terroristerna eftersträvar.

Internet är det enskilt största hotet mot extrema rörelser som existerar idag, just eftersom det möjliggör fri informationsinhämtning. Länkandet mellan olika åsikter – vilket ligger i nätets själva natur – går på tvären med hur extrema rörelser förhåller sig till information. Möjligheten till anonymitet leder till att allt fler svenskar än någonsin förr påbörjar den utveckling som leder till att de hoppar av extrema rörelser.

Låt oss hämnas på terroristerna med mer demokrati, mer öppenhet, mer yttrandefrihet.

Torbjörn Wester
Kulturskribent och ledamot i Piratpartiets partistyrelse


Om du tycker att detta blogginlägg är intressant, kanske du även borde läsa Vad är näthat?.

7 thoughts on “Internet största hotet mot extrema rörelser

  1. Tror precis som du på en ökad demokratisering och att även extremister får nya infallsvinklar och tankar med större insikt om olika argument och tillgång till en större gemenskap, om än över nätet. Riktigt bra skriven artikel:)

  2. Oj vad bra skrivet och argumenterat. Både denna version och den kortade på Brännpunkt. Du gjorde ett mycket bra jobb med att skala ned texten och lyckades behålla det viktiga. Jag fick också en idé när jag läste, som är anledningen till denna kommentar.

    Skriv ytterligare en version, en version skriven till Jens Stoltenberg som beröm och bekräftelse på en riktig reaktion på det hemska som inträffat, men samtidigt skrivet med en antydan till en känga riktad mot svenska politiker. OBS, _antydan_ inte anklagan.

    Posta brevet i två kopior, fysiskt brev på papper (viktigt!) inte flyktiga ettor o nollor, både till herr Stoltenberg och lämplig svensk politiker. Det skall också framgå i brevet vart det skickas så att båda mottagarna vet att den andre också fått. Skicka sedan två kopior till, dessa kan vara mail, som skickas till lämplig norsk och svensk massmedia (inte din blogg förrän i efterhand), även i orginalbreven bör det framgå att media blir tipsade om att brevens skickats.

    Jag tror att något liknande kan dra igång en positiv spiral, i synnerhet när det utgår från något positivt i all bedrövelse, beröm till Stoltenberg från en som tagit sig ur en extrem och sluten tankevärld.

  3. “Låt oss hämnas på terroristerna med mer demokrati, mer öppenhet, mer yttrandefrihet.”…

    Fantastiskt Jag håller med @steelneck och förslaget att dra igång en positiv spiral.

  4. Pingback: Varför vill alla stänga av Internet ? | Anders S Lindbäck @ Kunskapssamhället

  5. Pingback: Att lämna en hel värld bakom sig | wester.me

  6. Pingback: Efterskalvet av sexintygshistorien | wester.me

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *