Piraten och moralisten

Såväl antipirater som pirater lider av moralism. I nedanstående inlägg pläderar jag för ett mer pragmatiskt förhållningssätt från båda lägren. Det är dags att sluta upp med moralpaniken, och istället visa respekt för meningsmotståndare.

Antipiraterna fortsätter att kalla piratkopiering för “stöld”. Avsikten är att ge handlingen en moralisk stämpel. Resultatet är låsta positioner, en uppmålad bild av en episk kamp mellan gott och ont.

Detta leder till en olycklig absolutism i förhållningssättet.

Man förhandlar inte med terrorister, sade president Bush och stängde dörren till förhandlingar, stängde dörren till en progressiv (framåtskridande) intellektuell/politisk utveckling i förhållande till sina meningsmotståndare.


Inget utrymme för förhandlingar (Fotograf)

Antipirater förhandlar inte med tjuvar. De vägrar att anpassa sina affärsmodeller, för att det finns folk som begår olagligheter.

Antingen har vi en upphovsrätt eller så har vi inte det. Det finns inga kompromisser. – Antipiratbyråns chefsjurist Henrik Pontén. (Länk.)

Alltför länge har antipiraternas hela retorik burits upp av argumentet ”vi tänker för helvete inte anpassa oss till piratkopieringen, vi har ingen skyldighet att ta hänsyn till olaglig verksamhet när det gäller hur vi lägger upp våra affärer”. En total baklåsning, som fått till konsekvens att branschen förlorade de tio-femton viktigaste åren vid teknikskiftet i samband med digitaliseringen. Attityden har blockerat varje chans till konstruktiv dialog, debatt eller utveckling.

Åtminstone har det varit så under lång tid. Nu börjar ju en ljusning att anas.

På ganska kort tid har streamingtjänster för film exploderat på webben, och fått en sanslös popularitet. Även Spotify har sopat undan en hel del av den illegala fildelningen. Plötsligt går det visst att tjäna pengar på att tillhandahålla kvalitativa film- och musiktjänster, i konkurrens med piratkopieringen. (Vilket faktiskt gör vissa pirater sura!) Allt som krävdes var lite ödmjukhet från branschens sida, så vart det mesta som vanligt igen – dvs. kreatörerna tjänar inga pengar, men de som skapar syndikaliserade distributionssystem kan göra det.

Det är piratkopieringen som tvingat fram nya tekniska lösningar, trots att “upphovsrättsindustrin” hela tiden har hävdat att piratkopieringen satt käppar i hjulet för utvecklingen.

Bättre är att helt lämna moralismen bakom sig. Frågan om huruvida piratkopiering är moraliskt eller inte har hållit debatten i intellektuell permafrost länge nog. Frågan är istället hur kultursektorn ska gå vidare i en värld där det ekonomiska värdet på “kulturprodukter” (“exemplarförsäljning”) har störtdykt. Här återfinns en del intressanta exempel.

Men inte heller pirater är fria från moralism – tvärtom.

Låt mig ta två exempel. (Detta inlägg förefaller nu byta ämne, men den röda tråden är att moralism leder till dubbelmoral och hyckleri oavsett i vilket läger den återfinns.)

Det finns en stark (moralisk) regel bland bloggare på nätet, att det är fel att radera innehåll som man har publicerat på Internet. Om någon raderar sina gamla blogginlägg väcker detta ofta protester – och frågan ställs: Vad har raderaren att dölja?

I sin förlängning är det en absurd idé att den som en gång har publicerat något på Internet har skyldighet att alltid tillhandahålla det.

Om man byter uppfattning i en fråga, kan man antingen välja att radera de gamla blogginlägg där ens tidigare uppfattning kommer till uttryck, eller att förklara sin ändrade ståndpunkt och låta de gamla inläggen finnas kvar. Detta val uppfattas som ett moraliskt val av många på nätet.

Och som alltid leder moralism till dubbelmoral och hyckleri. Hur kommer det sig att inga tongivande pirater kritiserade Blogge Bloggelito när han dumpade hela sin gamla blogg? Eller när Peter ”Brokep” Sunde avsiktigt avstod från att återställa sin havererade blogg?

Ett annat exempel är Piratpartisten Marie “Maloki” Axelsson, som gick ut med stöd till Dick Wase – en pirat som vill luckra upp åldersgränserna för när man får ha sex (dvs. legalisera pedofili).

Plötsligt gick Piratpartiets ledning till stor aktion för att radera varje spår av Axelssons ställningstagande. Här var det inte fråga om att publicera en avbön och låta det gamla inlägget få finnas kvar. RADERA var honnörsordet.

Jag kritiserar inte raderandet; jag kritiserar dubbelmoralen.

Som alltid när det gäller moraliska regler, gäller de bara personer som man ändå ogillar. De gäller inte en själv eller ens vänner… För de är ju ändå så… bra.

Det andra exemplet på pirater och moralism gäller den välanvända devisen ”Sharing is caring”.

Begrepp som bygger på att någonting är omtänksamt (”caring”) blir per automatik en moralism.

Goda människor är omtänksamma (”caring”). Dåliga människor är inte det.

Devisen ”sharing is caring” används på två olika sätt – reflexivt och aggressivt.

Först och främst används devisen ifall man vill skryta och framhålla sig själv som en moraliskt högstående människa. När man publicerar eller tillgängliggör något via Internet, passar man på att använda uttrycket ”sharing is caring” för att betona att man gör detta, eftersom man är en otroligt omtänksam individ.

Det andra sättet som ”Sharing is caring” används på, är som en anklagelse mot de som inte har tillgängliggjort ett visst material via internet. För det måste ju betyda att de är dåliga människor som inte gillar att dela med sig av saker och ting.



Snälla barn?

Även Rasmus Fleischer (copyriot) råkade ut för den kritiken (så denna gång riktades kritik mot en av de ”egna”) när han av filosofiska skäl undanlät att publicera sin bok Det postdigitala manifestet på Internet.

Samtidigt dök det upp ett fåtal anonyma kommentatorer på min blogg som kallade mitt beteende för “respektlöst”, “dubbelmoral”, “ynkligt” och “lågt”. Varför? Jo, eftersom jag eller mitt förlag Ink inte själva distribuerade en officiell pdf-version av Det postdigitala manifestet samtidigt som boken släpptes på papper. Ett fåtal gnällspikar menade att eftersom jag förespråkar “öppen tillgång” till allt från filmer till musik, är jag en hycklare om jag inte omedelbart skänkte alla denna tillgång till min boktext. (Länk.)

Plötsligt är det nästan så att pirater ropar “tjuv” efter de som inte tillhandahåller sina kreationer via Internet!

(Kanske bör jag nämna att jag själv – av andra skäl – är en fanatisk motståndare till att publicera litteratur på nätet. Sådan publicering gör aldrig rättvisa åt verket. Det kan hända att förbättrad teknik i framtiden förbättrar läsupplevelsen, men vi är inte där ännu. Dessutom är människors läsmönster mer spretigt – destruktivt enligt min åsikt – på nätet jämfört med när de läser en pappersbok.)

Så, vad vill jag då med detta blogginlägg? Tja… Jag vill väl slå ett slag för att vi ska lämna moralismen bakom oss. Vara mer pragmatiska när det gäller att föra den informationspolitiska debatten framåt. Och det är nog aldrig fel att slå ett slag för ökad tolerans gentemot de som har en annan åsikt än vad man själv har.

25 thoughts on “Piraten och moralisten

  1. Nja, håller inte med om att det är så mycket dubbelmoral bakom att ta bort gammalt innehåll eller inte. Trots all min tid i piratvärlden så har jag aldrig stött på något problem i det hela och jag känner inte igen den diskussion du för angående radering av gamla inlägg. Kanske är det så att det finns ett fåtal fall då detta har skapat motsättningar? Det betyder inte att det är något som är representativt för många pirater, på samma sätt som stöldargumentationen är representativ för en tung del av antipiraterna.

    Gällande att inte publicera på nätet om man väljer att publicera så kan detta absolut kallas dubbelmoral, man bör ju leva som man lär. Men fallen av detta är extremt få. De allra flesta pirater lever faktiskt som de lär och lägger ut sina kreationer på nätet i någon form och utsträckning. Att ett fåtal pirater är hycklare betyder inte att piratlägret som helhet lider av moralism eller hyckleri på samma sätt som antipiraterna, som faktiskt har byggt upp hela sin argumentation och position kring detta.

    Att vissa pirater sedan inte lever som de lär fullt ut är inte riktigt samma sak och jag har svårt att se relevansen i din jämförelse. Det känns faktiskt ärligt talat lite konstruerat… som ett krystat försök till att hitta några gemensamma moraliska fel hos piratsidan… trots att det inte finns på samma sätt som hos antipiraterna.

  2. Att publicera litteratur på Internet är inte nödvändigtvis i sig av dålig kvalitet eller av ondo. Vi har en värld där det pågår ett mer än hundraårigt långsamt pyrande bokbål – böcker får inte tryckas om förrän alla exemplaren av dem (inklusive förlagets) har hamnat på soptippen och boken därför inte längre går att trycka om, biblioteken mal ner sina böcker i stället för att bevara vårt kulturarv, och politiker, upphovsrättsföretag och släkt och “vänner” förbjuder verken att finnas till.
    .
    I det läget är det en oskattbar kulturell välgärning att aktörer som Project Gutenberg och Projekt Runeberg lägger upp böcker på Internet.

  3. Pingback: Tweets that mention Piraten och moralisten | wester.me -- Topsy.com

  4. Rolf Strömgren:

    “…böcker får inte tryckas om förrän alla exemplaren av dem (inklusive förlagets) har hamnat på soptippen och boken därför inte längre går att trycka om…”

    Varifrån kommer denna besynnerliga uppgift?

    Jag har varit verksam i förlagsbranschen i hela mitt liv och tvärtom kunnat konstatera att böcker ständigt trycks om.

    Jag tar ett exempel. Jag översätter förfataren Lee Child.

    Först utkommer en inbunden upplaga av boken.

    Några månader senare trycks den om i storpocket.

    Ytterligare några månader senare trycks den om som pocket.

    Dessutom publiceras en ljudboksversion.

    Och till det kommer att bokklubbar som köper boken trycker om den i eget utförande, vilket även Det Bästa gör (fast det senare är förstås ofrånkomligt, eftersom de publicerar en förkortad upplaga).

    Och författare av det slag som säljer i alla tider, från Homeros till Shakespeare till Woolf till Chandler, trycks ju ständigt om. Hela tiden. Av massor av förlag.

    Och vad menar du med att boken inte går att trycka om?

    Jag förstår inte vad du pratar om. Böcker trycks ständigt om. Hela tiden.

    Kör hårt,
    Bellis

    • Visst finns det böcker som fortsätter publiceras, det är jag den förste att inte förneka. Men samtidigt finns det förlag som vägrar att hålla boken i tryck för att den inte säljer tillräckligt (men ändå inte släpper ifrån sig rättigheterna till den (jämför även filmbranschen, där det inte är helt obekant att företagen ligger och tjyvhåller på sina rättigheter tills det är för sent och överspelat att göra något av dem)), myndigheter m fl som drar in hela upplagan av politiska skäl, släktingar som förbjuder boken att finnas på marknaden eftersom de skäms för sin sketna författarförfader, osv.
      .
      I den situationen så finns det av de flesta titlar bara ett fåtal exemplar kvar hemma i slott och koja, och i takt med att deras ägare dör och böckerna hamnar på soptippen så försvinner böckerna. En vacker dag finns inget exemplar kvar (och inte nödvändigtvis något pliktexemplar kvar heller – det kan ju ha utrangerats av politiska skäl), och förlagets/upphovsrättens nuvarande ägare bestämmer sig för att thrasha sitt exemplar. När det sedan har gått sjutti eller hundratretti år och verket blivit fritt så finns inget exemplar alls kvar, och då går det inte att göra något återtryck.
      .
      Det är i det sammanhanget jag kommenterar, och konstaterar att om verket ligger ute på Internet så finns i alla fall en chans att framtida generationer ska kunna läsa det.
      .
      Böcker (och andra kulturuttryck) har i alla tider förintats. Biblioteket i Alexandria, den medeltida dikten som en munk förstörde för några år sedan för att den var lite ekivok, Entartete Kunst, diktaturernas censur, tecknade vuxenserier, et c, et c…
      .
      För inte så länge sedan så var allt vi hade – i bästa fall – att tillgå i den situationen att likt den sovjetiska undergrunden “mångfaldiga” förbjudna texter för hand och cirkulera dem i lönndom med risk för liv och lem – samizdat. Nu, med Internet, så har vi i alla fall någon chans att rädda de texterna.

      Det är i det sammanhanget som jag kommenterar ovan. Och ur den synvinkeln så hjälper det inte hur många exemplar du ger på titlar som återpublicerats. Det är inte dem det handlar om.

      • Fast nu pratar du om extrema särfall, så få att det är svårt att inse varför de utgör ett problem.

        Undantaget är biblioteket i Alexandria, där massförstörelsen var monumental. Men så fanns ju böcker i väldigt få exemplar på den tiden.

        Men vad gäller särfall som de av dig anförda så är det väl ok att lägga upp dem på nätet då. Bättre än inget. Men att detta skulle vara något slags generellt problem är bara nonsens.

        Kör hårt,
        Bellis

        • Tja, jämför med demokrati och yttrandefrihet. Jag har för mig att du brukar tycka att det just särskilt i de extrema särfall som yttrandefriheten behöver skyddas även om man inte gillar yttrandet i sig som det är extra viktigt att försvara yttrandefriheten.
          .
          Jag håller inte med dig om att problemet skulle vara ett så litet och särfallsaktigt problem att det inte skulle vara något att bry sig om. Men jag misstänker att vi kommer att fortsätta att inte hålla med varandra på den punkten. :-)

          • Jämför jag med demokrati och yttrandefrihet kan jag inte se att det skulle vara förbjudet att förstöra sitt eget exemplar av en bok och jag kan inte heller se att det skulle finnas något slags skyldighet för någon/några att se till att allt som skrivits i hela historien bevaras. Det är väl i så fall något som ankommer på respektive upphovsman.

            Det publiceras bokstavligt talat hundratusentals, möjligen miljoner, böcker i världen varje år. Det stämmer att en eller ett par av dem, som någon publicerat själv i 13 exemplar, kanske är helt försvunna om 150 år.

            Jag har svårt att se det som ett stort problem, men det är ju förstås en fråga om vad man anser vara stora problem. Åsikterna går som du säger isär, i det fallet som så många andra.

            Kör hårt,
            Bellis

  5. @Anna:

    Jag är faktiskt förvånad över att du inte känner till de ganska skarpa utbrotten av moralisk indignation som brukar uppstå om någon väljer att avpublicera gamla blogginlägg.

    När det gäller din andra synpunkt, att det skulle vara dubbelmoral av pirater att inte publicera sitt material på Internet… så det är ju själva min poäng! (Nämligen att folk lägger en moralisk laddning i sharing is caring-begreppet, så att de som inte delar med sig betraktas som dåliga människor.)

  6. @Rolf:

    Så mycket bättre om Projekt Gutenberg eller Runeberg kunde tillgängliggöra litteratur som Print-on-Demand också.

    För alltså… vem seriöst läser Jerusalem av Selma Lagerlöf på en flimrande monitor? (http://runeberg.org/jerusalm/)

    När det gäller böcker som Nordisk familjebok (http://runeberg.org/nf/), är det ju förträffligt att det tillgängliggörs på nätet – böcker där man oftast ändå bara söker efter en viss uppgift. Men det är destruktivt att läsa böcker via nätet som kräver mer sammanhållen läsning, mer sammanhållen tankegång.

    • Att läsa böcker på en flimrande datorskärm håller jag med om är ansträngande och ganska onjutbart, men man kan ju skriva ut verk från Projekten Gutenberg och Runeberg på papper om man vill. Och formge texten själv.

      Med det sagt föredrar jag personligen fortfarande att helt enkelt köpa en utgåva av boken och det blir ju dessutom rimligen billigare än att skriva ut den på papper, i alla fall om man har bläckskrivare.

      Kör hårt,
      Bellis

    • “Så mycket bättre om Projekt Gutenberg eller Runeberg kunde tillgängliggöra litteratur som Print-on-Demand också.”

      Det kan man göra själv, inom vissa gränser, så man behöver inte gå till just Project Gutenberg för det (även om det vore en bra idé om de hade den tjänsten).

      http://www.gutenberg.org/wiki/Gutenberg:The_Project_Gutenberg_License

      “För alltså… vem seriöst läser Jerusalem av Selma Lagerlöf på en flimrande monitor?”

      Den som är på långresa, och vill ha med sig tillräckligt med böcker utan att bli utkastad från tåget eller flyget? Den som inte har plats med hur mycket böcker som helst i sitt lilla kyffe? Andra varianter går också att åstadkomma.

      • För övrigt: läsplattor och andra skärmar börjar väl få en så pass bra kvalitet nu snart att man kanske bör undvika att kalla dem flimrande?

  7. Usch vad stressad jag blir av min egen dödlighet, i förhållande till alla böcker jag skulle vilja hinna med att läsa.

    • Du får väl göra som man gjorde förr i tiden – lyssnade på dem medan man sov. Då får du också fördelen att du för all framtid kommer ihåg alla böckerna verbatim. :-)

  8. Nåja, Görans “tips” till Martin Moberg som du länkade till, handlade nog mindre om moral och mer om hur otroligt ineffektiv en sådan strategi är.

    Det får framtoningen att man vill undvika debatten och inte stå för det man sagt. Då är det enklare att i samband med artikeln helt enkelt skriva: Jag hade fel/jag hade för bråttom/jag måste nog fundera lite på det här.

    Skälet till att det är bättre är att en radering inte betyder ett smack för möjligheten att läsa vad som skrevs.

  9. Att bli upprörd då man ändrar historieskrivning är väl inget som kommer från piratrörelsen utan är en mycket äldre sak och inspirerad av vetenskapligt och akademiskt tänkande.

    Såg nyligen påstående att streamingtjänsterna hade mycket begränsat utbud just på grund av att det är svårt med rättigheterna. Så så stora framgångar som du antyder verkar de inte vara ännu.

    Jag ser heller inte varifrån du får att det skulle vara dubbelmoral att ändra personlig information och att vilka att publicerade verk ska vara fritt tillgängliga. Det är skillnad på kulturella verk och personlig information.

  10. Med tanke på hur lite som kan bevisas/motbevisas när det gäller illegal fildenings för- eller nackdelar hamnar man tyvärr ofta i luddig diskussion om moral. Detta gäller även om man hyser den enkla (och i mina ögon helt okontroversiella) åsikten att vi ska följa landets lagar. De allra flesta som fildelar illegalt skulle sällan eller aldrig komma på tanken att bryta mot några lagar som existerar utanför den digitala världen (såsom att misshandla någon, skattefuska, vägra betala räkningar etc), men Internet uppfattas av förvånansvärt många som laglöst land.

    Som motståndare till illegal fildelning är det min uppfattning att det sällan går att föra en normal debatt med förespråkare för illegal fildelning. Jag klumpas ihop med Pontén, och anklagas för både det ena och det andra trots att det enda jag säger är att jag tycker att den som producerar en (digital) vara har rätt att få ersättning av den som konsumerar varan. Hur kan detta vara så provocerande för så många?

  11. @Björn:

    Det är viktigt att komma ihåg att det väldigt länge i Sverige var fullt tillåtet att ladda ned upphovsrättsskyddat material från Internet.

    Det var alltså fullt legalt fram till 2005/2006.

    Under tiden mellan 1995-2005 hann en stark kultur etableras. Det är verkligen inte oproblematiskt med morallagstiftning (dvs. lagstiftning som bygger på uppfattningen att “fildelning är syndigt”), när dessa lagar varken har stöd i en allmän moraluppfattning (som förbudet mot misshandel naturligtvis har) eller ens går att lagföra.

    Att kriminalisera ett allmänt accepterat, och tidigare fullt legalt, beteende leder naturligtvis till stark debatt.

  12. @Marcus Fridholm:

    Ofta går det ändå att återskapa texten, ja. Men inte alltid. Jag lyckas t.ex. inte hitta Malokis stödinlägg om Dick Wase.

    En annan synpunkt som brukar framföras, är att raderande är “oschysst” eftersom det förstör andras bloggar (dvs. skapar brutna länkar).

    Och jag står fast vid uppfattningen att det betraktas som upprörande att någon raderar sina blogginlägg.

    http://bit.ly/ia1yKG

    (Din kommentar hamnade tyvärr i mitt spamfilter. Ber om ursäkt.)

    • Jo jo, det råder lite förvirring mellan vad som är smart att göra och vad som är moraliskt riktigt att göra.

      Jag tycker man skall vara försiktig med att ha moraliska synpunkter på det hela, eller att bli upprörd, för då tar man bort möjligheten för människor att ta ut foten ur munnen innan det börjar smaka fotsvett… Alla begår någon gång uppriktiga misstag och vissa misstag kan ligga en i fatet under lång tid även om man backar från det man skrev.
      Streisand-effekten är visserligen fortfarande högst levande och texter går att hämta från Internetcachen, så som spin-control har det fortfarande begränsat värde.

      Enda tillfället jag själv blir verkligt irriterad, är när jag upplever att någon använder det som systematisk diskussionstaktik — det vill säga bara behåller de inlägg där de fick “rätt” och raderar resten.

  13. Herr Bloggelito har ju sedermera släppt sitt material i bokform under namnet Regeringsbok vol. 1. Någon rippade också de cachade inläggen från RSS-flödet och lade ut på bukten. I båda fallen får man dock klara sig utan både bilder och kommentarer. Just Blogge är ju inte främst pirat, utan främst liberal med en anarkofil ådra (vilket dock naturligtvis innefattar en stark dragning åt det pirata hållet.) Vad han ville få sagt var nog att han lever i nuet, så att säga.

  14. Pingback: Det är något anarkistiskt över Piratrörelsen | wester.me

Leave a Reply

Your email address will not be published.