Islam – en fredens religion?

Detta blogginlägg publiceras även hos Norrköpings Tidningar (länk).

Europa har återigen drabbats av ett fruktansvärt terrordåd. Vi kan inte annat än lida med de drabbade och deras anhöriga.

Sedan jag blev förälder känns det som om hemskheter i världen drabbar på ett mycket mer direkt vis, det är omöjligt att skärma av nyhetshändelserna.

Återigen verkar det vara islamisk extremism som ligger bakom dådet – åtminstone att döma av att IS har tagit på sig skulden.

När sådana vidriga händelser inträffar är det många som vänder sig mot islam som religion, och menar att det finns något inbyggt drag i islam som särskiljer det från andra religioner och gör det till en särskilt våldsam ideologi.

Inget kan vara mer fel.

Överhuvudtaget är det många som klandrar religionerna för krig och hemskheter i världen. De flesta krig är religionskrig, sägs det, och en värld utan religion vore en fredligare värld.

Inget kan vara mer fel.

Religion, oavsett om det är islam, kristendom, buddhism eller något annat, är ett uttryck för den mänskliga naturen. Den mänskliga naturen rymmer all tänkbar godhet och kärlek – vilket återspeglas i religionernas engagemang för de svaga och behövande – och rymmer även all tänkbar ondska och våldsamhet – vilket återspeglas i religionernas inblandning i krig, terrorism och väpnade konflikter.

Det är den mänskliga naturen som är roten till allt ont och allt gott i världen. Inte det faktum att den kommer till uttryck genom människors religioner.

Särskilt problematisk är den mänskliga naturens benägenhet att dela in människor i grupper, vi-och-dom-tänkande. Det är ett frö till extremism. Och extremismen är till sin natur människofientlig, eftersom den får extremisterna att avsky och hata de som inte är som dem.

Efter nationalisten Anders Breiviks fasansfulla terrordåd formulerade Norges statsminister Jens Stoltenberg hur så många av oss känner infor terrorismen:

– Vårt svar är mer demokrati, större öppenhet och mer humanitet, men aldrig naivitet.

Som liberaler är det därför vi försvarar religionsfriheten och andra demokratiska kärnvärden. Samtidigt vill vi se effektiv brottsbekämpning av allvarliga brott som hotar människors liv och hälsa. Och att goda människor av alla religiösa och sekulära bekännelser sluter upp mot extremistiska och människofientliga ideologier.

Efter terrordådet på Drottninggatan i Stockholm värmdes mitt hjärta då jag såg så många svenskar avvisa det extremistiska vi-och-dom-tänkandet och istället förenas i manifestationer för medmänsklighet och kärlek.

Men det gör så jävla ont.