I sin handbok för kreativt skrivande greppar Elisabet Norin efter mycket. Och lyckas famna det.

Jag har läst en stor mängd böcker om skrivande, men aldrig en så osedvanligt komplett och modern bok som denna. Dessutom är den skriven på ett inbjudande vis, en perfekt blandning mellan “hård” handbok och “mjuk” reflekterande inspirationsbok.

Författaren Elisabet Norin ansvarar för skrivarlinjen på distans på Sörängens folkhögskola, och skriver även kultur i Kristianstadsbladet.

Tre enkla regler finns inte – en romanskola är indelad i fyra delar.

Del 1 handlar om förberedelser för skrivandet.

Även vissa andra skrivarböcker behandlar i någon mån förberedelser, men då brukar det handla om research. Det gör det inte här.

Istället ägnas utrymme åt en analys av dig som författare. Vad är dina avsikter med skrivandet? Varför skriver du? Vad ger dig inspiration?

Även praktiska frågor behandlas. Hur kan du avsätta tid för skrivande? Hur lång tid tar det att skriva en bok? Hur säkerhetskopierar du din text?

Del 2 handlar om “verktygslådan”, dvs. om skrivandets hantverk.

Detta är den mest klassiska delen av boken. Om bara del 2 funnits, hade detta varit en helt traditionell handbok i skrivande, som visserligen hade varit bra, men inte speciell.

Här behandlas frågor kring dramaturgi och språk. Det handlar exempelvis om textens struktur och hur man skapar trovärdiga romanfigurer. Här återfinns avsnitt om research, gestaltning, berättarperspektiv, miljöskildringar, dialog, tempus och språklig stil.

Med andra ord just sådant som man brukar finna i en lärobok om skrivande.

Dock utmärker sig denna bok även här tack vare ett långt avsnitt som behandlar berättelsers struktur, som är ovanligt analytiskt och välskrivet. Det märks att författaren ansträngt sig för att verkligen förklara sådana grepp som är utmanande för amatörskribenter att behärska, såsom ramberättelser, parallellberättelser, linjära respektive ickelinjära berättarsätt, sidointriger och planteringar och införlivanden.

Avsnittet om struktur är det jag läser med allra störst behållning i bokens andra del. Även om jag också vill rikta uppmärksamheten på att skildring av sexualitet, erotik och våld behandlas helt kort – vilket jag tycker är lämpligt eftersom detta ställer till så stora problem för amatörer.

Del 3 återvänder till den reflekterande stil som kännetecknade del 1 av boken. Men nu handlar det om utmaningar du ställs inför under själva skrivandet.

Här behandlas sådant som skrivkramp, bristande självförtroende och frustration över att inte lyckas “få ihop historien”. Det är mänskligt beskrivet, med ett välgörande emotionellt förhållningssätt till frågorna.

Men liksom i del 1 behandlas även i del 3 rent praktiska frågor, som att ha rutiner för sitt skrivande, redigering av texten och detta med arbetsrum eller arbetsplats för skrivandet. (Möjligen skulle det sistnämnda ämnet ha platsat ännu bättre bland de övriga “förberedelserna” i del 1 av boken. Å andra sidan kanske det skulle lett till en onödig tröskel för att komma igång med skrivandet.)

Del 4 bryter ny mark, för här handlar det om processen efter att du är färdig med din bok.

Här har vi ett avsnitt som tyvärr brukar saknas helt i många skrivarböcker, men som i allt högre grad efterfrågas av skribenter. Nämligen vad man gör med manuset efter att boken är färdigskriven.

Elisabet Norin ger handfasta råd kring att kontakta förlag. Hur väljer man ut rätt förlag? Vilka fallgropar bör man undvika? Vad är bra att ha med i ett följebrev?

Även självutgivning behandlas helt kort.

Lite smålustiga är titlarna på två av avsnitten i denna del av boken, nämligen “De refuserades salong och hur man överlever” samt “Antagen för publicering och hur man överlever”.

Boken behandlar till och med frågor kring royalty, recensioner, marknadsföring (inklusive den som sker via bloggar på internet), författarbesök och föreläsningar.

Del 4 av boken innehåller således information som ofta efterfrågas, men som är ganska kraftigt tidsbundet. Jag har läst motsvarande avsnitt i äldre handböcker för skrivande, och det är inte mycket som är tillämpbart längre. Dels ändrar sig teknik och regler, men även sedvänjor förändras snabbare än man skulle kunna tro. Så det är min förhoppning att författaren har en ambition att hålla boken uppdaterad och att hon avser att komma ut med en ny upplaga om några år, när detta krävs för att hålla texten aktuell.

Jag hoppas att jag har kunnat förmedla en del av min entusiasm över denna bok. Det är nämligen en av de trevligaste och fylligaste handböcker i skrivande som jag har läst på länge. Särskilt uppskattar jag den väl avvägda blandningen av reflekterande avsnitt, som behandlar frågor som amatörskribenter ofta brottas med, och de rent tekniska eller faktaspäckade avsnitten.

Naturligtvis har författaren en poäng med bokens titel. Tre enkla regler för skrivande finns inte. Men nu finns åtminstone ytterligare en riktigt bra läro- och inspirationsbok i skrivandets konst!

Om du är intresserad av mina övriga recensioner av böcker om att skriva, klicka här.

There are three rules for writing a novel. Unfortunately no one knows what they are. - W. Somerset Maugham I sin handbok för kreativt skrivande greppar Elisabet Norin efter mycket....